Dessa satans zionistiska kreatur har nu gjort det helt legitimt att förvandla synagegga till aska och lera. Det är även fullt accepterat att skära kuken av ungmoderater, ja även äldre sådana, både kukar och moderater. Benet i halsen!
Liksom demonernas matematiker Porphyrios (grekisk filosof 233-302)
sa, vilket skall gälla för Israels folk, dessa ickepoetiska pedofiler ”De insisterar på att vara den starkaste makten i slutet av tiderna, och kommer att krossa alla riken och ska härska för evigt”
GUNZ TO GAZA!
måndag 31 maj 2010
måndag 24 maj 2010
Lunchdröm måndag 25/5 2010
En sann dagens dröm! Från en sjukskriven pajas.
Jag befann mig uppe bland träden, troligen björkar, med extra många kvistar och grenar.
De var där vi bodde, mitt folk och jag.
Inte mycket till folk, typ en mor av något slag, några mindre bröder, samt gamla fegisar som gömde sig uppe i trädtopparna någonstans.
Under träden fanns några djupa pölar och mellan dem ett gäng övergivna betonghus som vittnade om att världens undergång redan varit.
Alltså hade jag antingen missat den, eller var fördömd att fortsätta leva så här, i ett jävla träd, för att jag försovit mig eller nått.
Trisst javisst! Och skit oxo! -tänkte jag när jag klamrade mig fast i trädet och märkte att jag konkurerade om platsen med en pojkcykel.
Tjejskrik och tjut fick mig att vända blicken.
En great white hade dykt upp bland våra pölar, ja den fan hade ju funnits långt innan oss, så varför inte.
Genast mindes jag belöningen på 10 tusen dolares som någon skurkhövding hade utlöst som pris till den som fångade gigantkäften.
Men hur? Svaga minnen om att rida på fenan och picka dem i ögonen.
Sure thing! Ingen av oss trädfjollor kunde ju simma, eller hade glömt bort tekniken.
Efter några nätter i ett träd lackar man ju ur, så jag bestämde mig för att störtdyka ned på den falska djävulen.
Mina vapen bestod av ett par halvskumma grenar som borde varit föda för länge sedan.
Kort blackout.
Men jag rider den jäveln, hamnar under vattnet, blir attackerad och samtidigt bespottad av trädvarlelserna.
Behöver inte hålla andan, då jag tydligen är beskaffad med ett djävulskt hat som får mig att besegra den fan, eller så rider jag den jäveln tills tidvattnet gör att
han hamnar på pölens botten och dör av brist på vatten, eller vad nu dessa monster dör av när de ligger lixom i luften för länge.
Minns att jag letar i ett kuvert efter alla dessa pengar,
men bland alla pappersbitarna är det bara en sak som gör mig lycklig.
- en liten bit hash!
End of dream
Kuba Kola Kid
Jag befann mig uppe bland träden, troligen björkar, med extra många kvistar och grenar.
De var där vi bodde, mitt folk och jag.
Inte mycket till folk, typ en mor av något slag, några mindre bröder, samt gamla fegisar som gömde sig uppe i trädtopparna någonstans.
Under träden fanns några djupa pölar och mellan dem ett gäng övergivna betonghus som vittnade om att världens undergång redan varit.
Alltså hade jag antingen missat den, eller var fördömd att fortsätta leva så här, i ett jävla träd, för att jag försovit mig eller nått.
Trisst javisst! Och skit oxo! -tänkte jag när jag klamrade mig fast i trädet och märkte att jag konkurerade om platsen med en pojkcykel.
Tjejskrik och tjut fick mig att vända blicken.
En great white hade dykt upp bland våra pölar, ja den fan hade ju funnits långt innan oss, så varför inte.
Genast mindes jag belöningen på 10 tusen dolares som någon skurkhövding hade utlöst som pris till den som fångade gigantkäften.
Men hur? Svaga minnen om att rida på fenan och picka dem i ögonen.
Sure thing! Ingen av oss trädfjollor kunde ju simma, eller hade glömt bort tekniken.
Efter några nätter i ett träd lackar man ju ur, så jag bestämde mig för att störtdyka ned på den falska djävulen.
Mina vapen bestod av ett par halvskumma grenar som borde varit föda för länge sedan.
Kort blackout.
Men jag rider den jäveln, hamnar under vattnet, blir attackerad och samtidigt bespottad av trädvarlelserna.
Behöver inte hålla andan, då jag tydligen är beskaffad med ett djävulskt hat som får mig att besegra den fan, eller så rider jag den jäveln tills tidvattnet gör att
han hamnar på pölens botten och dör av brist på vatten, eller vad nu dessa monster dör av när de ligger lixom i luften för länge.
Minns att jag letar i ett kuvert efter alla dessa pengar,
men bland alla pappersbitarna är det bara en sak som gör mig lycklig.
- en liten bit hash!
End of dream
Kuba Kola Kid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
